Huskylyan

Huskylyan

SM i barmark avklarat

Nu har vi en bloggPosted by Sandra Olofsson Tue, October 27, 2009 23:39:52

Den gångna helgen har minst sagt varit jobbig. På fredag morgon packade vi in tio hundar i bilen och styrde kosan mot Ånnaboda där världens första SM i barmark skulle gå av stapeln. Adam var anmäld till både canicross och 4R C. Jag själv var anmäld till 4R C. Ja, ni läste rätt, vi skulle tävla i samma klass.
Vi var på plats runt 14 snåret och jag passade genast på att promenera rundan för 4-spannen. Jag blev rädd av att bara gå rundan. Kunde knappt föreställa mig hur det skulle vara att köra ett hundspann med alla dessa kurvor, nerförsbackar, uppförsbackar och stora stenar och gropar som banan bestod av. Så småtjafset som jag och Adam haft i bilen om vem som skulle köra 3- respektive 4-hjulingen var avgjort efter promenaden. Jag skulle ALDRIG våga ge mig ut på dessa banor med trehjulingen, så om han ville var den hans! Efter promenaden kom Leif från kennel Lazy Lupus och hämtade Kayo. Hon ska vara hos dem på prov till februari. Är de sedan nöjda med henne och hon trivs där så kommer det att bli hennes nya hem.
Vi registrerade oss i sekretariatet och åkte sedan till boendet vi bokat. Det var inte riktigt vad vi hade tänkt oss. Det låg i ett villa område och vi skulle bo i ett hus och använda deras privata ingång till huset. Alla som har hundar vet att de ska rastas både sent och tidigt, vilket innebär att vi under en lördag och söndagmorgon kommer att väcka ett helt villakvarter med ylande hundar.Så efter klockan 22 hade vi inget boende. Men det löste familjen Grönberg åt oss. Så vi packade in hundarna och for tillbaka till Ånnaboda till en stuga där istället. Stugan låg bara ca 100 meter från start. Perfekt!

Lördagen bjöd inte på något trevligt väder. Det var regnigt och dimmigt. Vi gick till förarmötet och lyssnade på vad de hade att säga. Med Olle Roséns ord "Det är den trevligaste otrevliga banan jag varit med om. Den här banan är verkligen mycket teknisk och utslagsgivande. Det gäller att kunna styra sitt spann ordentligt" ringandes i öronen gick jag till veterinärerna för att få hundarna godkända samt markerade med neonrosa grisfärg. Sedan var det dags för invigningen av SM:et. Vi tittade ett tag på på förarna som startade och kom i mål som riktiga lermonster. Efter allt regnande som aldrig avtog så var banorna en endaste lång gyttjepöl. Rena halkbanan. Vi tittade på startlistan och såg att det bara var Adam och en till som skulle springa canicrossen, alltså skulle det inte bli något SM status på det. Så Adam strök sig från den klassen. Varför springa runt i leran och halka när det inte ens blir en officiell klass? Inte konstigt att man blev allt mer nervös inför vår start. Adam skulle starta näst sist i vår klass, jag sist. Det innebar att vi behövde hjälp fram till start. Vi fick proffs hjälp av familjen Björk. Banan var ännu jobbigare än vad jag tänkt mig. Efter några meter var man ett lermonster och glasögonen var svarta. Man torkade av dem hela tiden för att hinna se när det var dags att svänga. Jag förstår verkligen de ekipage som valde att bryta. Det var inget lätt att ta sig igenom.
När jag kom in i mål visade det sig att Sussie Grönberg låg etta, Adam tvåa( med endast 2 sekunder till Sussie) och jag låg trea. Inte illa.
Både människor, vagnar och hundar var bruna lermonster. Så med vattenslangen som fanns till för att skölja av vagnarna ställde man sig och "duschade" med kläderna på. Har nog aldrig varit så lerig och helt genomblöt.

På kvällen avnjöt vi en god buffé i restaurangen tillsammans med Lotta och Rickard. Det snackades mycket om dagens körning vid alla borden. Det var förmodligen bland det jobbigaste många varit med om. Annars är man van vid snabba, flacka banor.

Söndagen bjöd på precis lika otrevligt väder. Så banorna som det redan passerat över 100 ekipage på skulle det passera lika många till på idag innan det var dags för vår start. Nervositeten låg på topp. Skulle Adam lyckas köra upp sig till guldet? Min enda målsättning var att få behålla bronset. Jag lovade mig själv att springa i alla uppförsbackar och spotta blod om det så skulle behövas. Jörgen som låg fyra hade haft strul dagen innan, så jag förstod att han antagligen skulle hinna ikapp mig på söndagen då mina hundar var trötta. Min stategi var att låta honom köra om mig och låta mina väldigt uttröttade hundar jakta in på honom i mål. Det skulle räcka för att få behålla bronset. Sagt och gjort. Jörgen kör om mig och vi ligger hang på honom in i mål. Då får jag höra av speakern Rickard att Adam knep guldet!!!!!!!!!!!!! Helt fantastiskt. Sussie på andra plats och jag behöll bronset.

På prispallen står 3 lyckliga vinnare, Adam Kolota GULD, Sussie Grönberg SILVER och Sandra Olofsson BRONS. Tilläggas skall att dessa 3 medaljer togs hem av SPHK Södra. Stort grattis till oss alla. Vill även påpeka att Adams och Sussies spann sprang på nästan samma tid som A- spannen. En helt fantastisk insats. Om ni även la märke till det så står det 2 familjemedlemmar på prispallen. Kennel Huskylyan har alltså lyckats ta både GULD och BRONS.

Våran vän Lotta Dirland som körde 4R A lyckades ta SILVER i sin klass. Ett stort grattis till dig vännen. Du har verkligen lyckats med mycket detta året och det är du verkligen värd med tanke på vad du gått igenom!
Lotta tillhör också SPHK Södra vilket innebär att Södra drog in 4 medaljer. Utöver SM medaljerna delar Riksidrottsförbundet ut Guld, Silver och Bronsplaketter för bästa tiden i respektive klass, oberoende av grupp. Adam hade kört på 2:a bästa tiden av alla fyrspannen vilket innebar en silvermedalj från RF. Så vi Höör bor vi kann, eller hur Lotta?

Utdelningen av RF priserna: Jimmy Guld, Adam Silver och Lotta Brons.

På tävlingen startade Ida Björk med ett 2-spann. En av hundarna var Huskylyan Elektra( Ella) som hon tidigare i år köpt av oss. Det är roligt att träffa sina sålda hundar ute i tävlingsspåren.

Huskylyan Elektra längts till höger i bilden och givetvis Ida Björk på kickbiken.

Sist men inte minst vill vi tacka av en rad människor som gjort det möjligt för oss att ta hem guldet och bronset: Gert och Käthe( våra grannar) som tagit så bra hand om de hundar vi lämnat hemma. Carolina för rastningen av unghundarna på hemmaplan. Ida, Moa och Sverker Björk för den professionella starthjälpen. Mikaela Dirland för passningen av Maja.
Vi vill även tacka arrangörerna, funktionärerna samt alla mushers för en riktigt trevlig helg och tävling. Kan man redan nu anmäla sig till nästa års SM? För med ett så trevligt arrangemang kan ni räkna med oss även nästa år.

  • Comments(10)//blogg.huskylyan.com/#post73