Huskylyan

Huskylyan

Polarhundsmästerskap, allemansrätten och livet i allmänhet!

Nu har vi en bloggPosted by Sandra Olofsson Tue, February 16, 2010 19:43:59

Det har gått snart 2 veckor sedan Polarhundsmästerskapet i Särna. Här kommer uppdateringarna. Bättre sent än aldrig. . .
Fredagen den 5:e februari styrde vi kosan mot Särna. Vi, det vill säga jag, Maja, Adam och 8 hanhundar. Löptikarna fick snällt stanna hemma i våra goda grannars lag. Kan säga att detta löpet varit det jobbigaste hittills. Men en glad nyhet är att vi parat Mumin med Dio, så nu håller vi tummarna för att där ska bli små puppisar :)
Startordningen var seedad på förra säsongens resultat och Adam gick ut som nr 6 i 6-spannsklassen. Det var ett starkt startfält. Hela 15 stycken i hans klass! Hundarna hade fått vila ända från måndagen och kändes riktigt laddade. När jag sedan såg första spannet komma in( Tarja Pyykö) förstod jag att något inte stod rätt till. Mycket riktigt. Spåren var inte alls preparerade. Det var teknikskt mycket svåra och jobbiga banor med mycket uppförsbackar, lika många riktiga nerförsbackar och ordentliga kurvor. Det är helt OK. Men när spåren är som 50cm "socker" är det INTE bra. Hundarna kämpade på allt vad de kunde i snön som de bara sjönk ner i. Att försöka sprinta var det inte tal om. Det gällde att se till att de inte skadade sig genom sträckning eller något annat. De jobbade på så hårt att de rent ut sagt sket blod. Inget bra tecken. Efter konsultation med vår veterinär och ett evigt vätskande resten av dagen kändes de lite piggare. Till dag 2 hade hela 8-spannsklassen strukit sig samt några i 6- och 4-spannsklassen. Med all rätt. Ska man iväg och tävla VM riskerar man inte att få sina bästa hundar skadade på så dåliga banor. Våra hundar kändes taggade inför dag 2 men vi gick och velade in i det sista om vi skulle starta. Till slut bestämde vi oss för att starta då det hade frusit på ordentligt under natten och de hade pressat spåren ett flertal gånger. Adam körde upp sig över 3 minuter jämfört med dagen innan och då ska man ta i akt att de var helt utpumpade sedan dagen innan. Det säger väl en hel del om spåren dag ett? Vi slutade på totalt en 5:e placering.

Adams målgång dag 1. I led Dio+Niklas, ponit Sven+Teqno, wheel Tobbe+Tiny. Bra jobbat grabbar!

Synd att ett av de viktigaste mästerskapen för oss med polara hundar inte tas på större allvar. Det var inte ens mästerskaps status på banorna. Jag betalar gärna 700kr för att starta, men då kräver man också bra preparerade spår. Tävlar man i sprint så vill man ha möjligheten att sprinta och inte behöva hålla igen hundarna pga skaderisken eller att de sjunker ner en halv meter i snön. INTE I SPRINTDISTANSER!
Vi fick glädjas över Idas framgångar i 6-spannsklassen. Hon tog silvret med Huskylyan Elektra( numera kallad Ella) i point. Ett STORT grattis! Vi är verkligen stolta :)

Idas spann med Huskylyan Elektra i point på vänstra sidan i bilden.

Vi vill tacka alla trevliga människor vi mötte på PM:et. Sedan vill vi rikta ett riktigt hjärtligt tack för hjälpen med hundarna på hemmaplan. TACK!

Så kom vi hem från tävlingen. Tvättade och städade undan. Jag fattar inte hur det kan bli så skitigt var gång man far iväg? Någon som vet? Mamma kom och hämtade Maja för att hon för första gången i sitt liv skulle sova över hos mormor, plastmorfar och sin moster. Då fick vi ett gyllene tillfälle att för första gången på 2 år kunna ge oss ut med 2 spann samtidigt och öva omkörningar med släden. Vi begav oss till vårt vanliga träningsställe på lördagen. När vi väl selat på hundarna såg vi att de pressat skidspår, inte bara längs motionsslingorna (som vi aldrig kör på) utan också längs grusvägen. Jag startade ut först. Hann ca 300m så blev jag stoppad av två skidåkare som vägrade släppa förbi mig. Efter ett flertal möten och stopp från skidåkare mötte jag den värsta bödeln. Ställde sig med skidorna på bredden och sa att han ej släpper förbi mig för något i hela världen. Så där stod jag och väntade in Adam. Honom vågade han inte annat än släppa förbi. Så jag manade på hundarna efter Adams spann. Då passar den J-VELN på att hoppa ut i spåret när han ser mig. Skjuter skidstaven mot ledarhundarnas ögon. Så när väl halva spannet passerat svingar han skidstaven och försöker träffa mig. Nu vet jag varför jag alltid kör med hjälm! Hundarna och jag tappade motivationen och nöjde oss med 8km. Så nu när de varit så smarta och gjort skidspår även längs grusvägen på en så allmän plats där alla alltid joggar, rider m.m är nu alla utom de med skidor förvisade därifrån. SMART! Så nu har vi ingenstans att träna hund. Det går inte att träna längs Hälsans stig mitt i Höörs centrum med hundspann och släde( det är dit kommunen hänvisat alla fotgängare som inte längre är välkomna i skogen). På söndagen körde vi iväg med hundarna till ett annat ställe( där vi inte är välkomna). Men träna måste vi ju. Det var en alldeles underbar tur. Hundarna jobbade på som bara den och dagens stjärna i mitt spann var AJ som fick springa i led. Hon drev på som attan och tog kommando klockrent. T.o.m bättre än Teqno som dagen till ära trodde att man fick göra hur som helst bara för att det var tunga spår där man fick pulsa sig fram på ett par ställen. Som vår vän Eduardo brukar kalla det, psykologisk dövhet :) Hoppas hon fortsätter utvecklas den vägen. Då blir hon ett riktigt Ess.
Mamma kom hem med Maja 20.00 på söndagskvällen. Allt hade gått bra. Gud vad man saknar henne när hon är borta. Samtidigt måste jag erkänna att jag aldrig på nästan 2 års tid sovit så bra och verkligen kännt mig utvilad när jag vaknat . . . .

I och med att vi inte har någonstans att träna nu inför både SHAM och SM håller jag på att utreda om det verkligen finns någon allemansrätt i Sverige. Har varit hos kommunen i nästan 2 timmar. Pratat med en del högt uppsatta personer lite här och var samtidigt som jag försöker få kontakt med juristen på länsstyrelsen. Jag måste veta om vi ska sälja alla våra hundar för att vi inte kan träna någonstans. Tänker inte tampas med träningsproblem inför kommande säsong. Det måste flyta på annars tappar man lusten och glöden. I Danmark där det inte finns allemansrätt delar alla på skogarna genom att dela upp tiderna och dagarna mellan ryttare, joggare och hundförare. Då har man i alla fall någonstans att träna. Det har inte vi som lever i ett land med denna fantastiska allemansrätt som man lockar turister med. Ska bli intressant att ta reda på om den bara är en myt eller om den verkligen finns. Tills dess- Ha det bra!

  • Comments(3)//blogg.huskylyan.com/#post84